"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter männiksor som vågar vara sig själva utan djupa kluftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egositiskt sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också männiksor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är"
Utdrag ur boken "Dyngkåt och hur helig som helst"
Jag lägtar till att få slå upp första sidan och börja läsa!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar