Förlossningsberättelse

Jag och Mathias var på väg hem från speedwayn på tisdagkvällen, hade känt av många sammandragningar under kvällen. Men kände mig ganska lugn ändå. När vi i bilen på väg hem känner jag en starkare smärta som jag inte känt innan, mer lik en mensvärk. Som håller i nån halvminut. Kände en till, men sen inga fler. När vi kom hem så släppte det och jag funderade inte mer på det. Runt ett på natten när vi skulle sova, känner jag denna smärta igen, och vi kollar klockan, jag vilar lite, känner den igen, nu ca 10 minuter senare, jag går ner till duschen för att se om det släpper, men det gör fortfarnade ont. Jag ringer till förlossningen för att höra med dom om vad dom tycker, jag ville ju ändå in på en kontroll. Hon bad mig vila lite och se om det kom tätare, men att jag var välkommen in på en kontroll om jag ville. Jag vilade en stund efter att vi lagt på, men nu så kom värkarna tätare, så jag ringde igen och sa att nu kommer vi in. Plockade ner det sista i väskan, och så drog vi iväg.
Dom tog i mot oss och satt ett ctg på mig och allt såg fint ut, värkar höll fortfarnade på. Men dom var inte så starka menade dom. Dom kände hur öppen jag var och det var bara 1 cm. Men dom tyckte att det inte var nån mening att åka tillbaka hem utan jag fick ett rum och några tabletter så jag kunde få vila lite, för dom såg många timmar framför sig.
Låg inne på det där rummet, led var fem minut när värken kom, skakade i hela kroppen. Fick en värmekudde att lägga över smärtan, hjälpte inte mycket. Fick lavemang.
Runt fyra så kollade dom igen hur öppen jag var nu var det tre cm öppet. Fick gå upp och gå lite, det var rätt skönt, men jag kunde inte sluta tänka på smärtan. Dom frågade om vilken smärtlindning jag önskade få, och jag ville ta ryggmärgsbedövning.
Dom föreslog att jag kunde ta ett bad för att lindra lite av smärtan vid öppningsskedet, där även tillgång till lustgas fanns. Runt sju tiden så hade jag så ont så då sa jag att jag ville ta det där badet.
Innan badet ville dom kolla igen hur öppen jag var och då var det hela sju cm!! Så fyra cm på tre timmar, så det blev inget bad och inte heller någon ryggmärgsbedövning.
Barnmorskor kom in för att börja förbereda utdrivningsskedet. Dom var väldigt förvånade att det hade gått så fort, dom hade jag trott att det här skulle ta mycket längre tid, men jag var tacksam för att det gick fort.
Precis innan jag fick börja kryta kändes det precis som att jag skulle skita på mig, det tryckte på så himla mycket, så det var (kanske fel ord men...) skönt när jag fick trycka på. Även om det gjorde asont.
Det var i detta läge jag förstod vilka krafter jag hade inom mig, helt ofattbart. Hela utdrivningsskedet tog ca 20 minuter.
Så klockan 8:20 kom den mest underbara lilla skapelse till världen, så varm och go'
Dom fick sy mig lite efterråt, även om det gjorde ont så tänkte jag inte på den smärtan för nu låg lilla Amanda på mitt bröst.
Runt två timmar senare var jag uppe på benen och in i duschen.
Även om det gjorde jäkligt ont så var det min bästa dag någonsin i livet!!