...denna oljuva natt...för det skulle vara fel och skriva ljuvliga. Dagen såg så bra ut, jag kom hem lite efter tolv och bytte av med Mathias, han åkte till jobbet. Amanda fick lunch, och efteråt brukar hon inte vara svår i att få i säng, men denna dag ville hon inte. Bara skrek och ville upp igen, så det fanns inte så mycket annat att göra.
Under kvällen började hon blir trött, tro det när man inte sovit nåt på hela dagen, kring sex slocknade hon i min famn i soffan, drygt 20 minuter sov hon, då tyckte jag att jag att det var dags för ombyte till pyjamas och borsta tänder och dricka välling, som alla andra kvällar. Men den här kvällen skulle senare visa sig inte bli som alla andra kvällar. Lite efter sju la jag henne i sängen, som alltid, men nu ville hon inte det, precis som vid lunch. Vi gick ner igen, satt en stund så hon kunde bli trött. Innan åtta prövande jag igen, inte då heller, jag fick ett smärre nervsammanbrott och blev totalt tokig på att hon absolut inte ville sova, Mathias kom hem kvart i tio ungefär, då hade Amanda somnat i min famn. Jag hade även försökt att lägga henne när hon var så där törtt och slumrat till i famnen, men så fort hon nuddade sängen så SKRIK!!! Fanns inget att göra, än att låta henne sova i våran säng, hon totalt vägrade sin egna säng just nu. Och jag ber till gudarna att det inte blir samma visa återigen i kväll.
Någon som vet vad det kan vara för fel????
Eller kan det bara vara att hon inte längre vill sova i spjälsäng?? Kvällarna innan har det ju gått bra!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar